Långfärdsskridskor 2 timmar

Äntligen blev det skridskoåkning även för mig! De nyinköpta långfärdsskridskorna kompletterades med isdubbar. Isdubbarna var det allra sista paret som fanns på Stadium. Egentligen hade jag velat ha minst två par men ett är bättre än inget. Alla skridskogrejer och hjälmar packades tillsammans med en termos varm saft. Sen drog jag och äldsta barnet ned till sjön.

Den var plogad idag, en lång härlig bana. I början gick det inte alls bra. Jag kunde knappt stå på mina darriga ben. Det gick jättelångsamt och vingligt. Jag blev besviken, för jag hade redan börjat surfa runt på Friluftsfrämjandets sidor om långfärdsskridskor på Mälaren. Om jag inte ens kunde stå på benen kan jag inte hänga med på tur.

Jag gav inte upp utan fortsatte min vingliga långsamma färd ut till den soligaste delen av sjön. Där blev det saftpaus.

Efter vilan försökte jag köra lite fortare och efter ett tag släppte det mer och mer. På slutet av varvet körde jag nästan i normal fart. Vi tog en fika till. Storkillen var ganska trött men jag hade fått blodad tand och ville inte sluta när jag precis lärt mig åka. 

Trots att jag kommer få världens träningsvärk imorgon kasade jag runt ett helt långvarv till. Sen hade solen nästan gått ned men mina skridskokunskaper var betydligt bättre.